Jag saknar min vän.

Den vännen, som alltid funnits där, den som alltid har stöttat mig och den jag alltid har kunnat lita på. Den vännen som du tog ifrån mig, den vännen du förstörde. En av dom underbaraste personerna på den här planeten, en av dom finaste vännerna man kan ha. Den personen jag har delat mest skratt med, den personen som alltid fick mig glad. Jag trodde aldrig att du skulle förändras så här mycket min vän. Jag saknar den du va och gillar inte vad du har blivit. Jag beöver dig i livet, vad ska jag ta mig till? Du finns fortfarande för mig, men det är inte samma person. Det är inte den jag kunde prata med om allt och lite till, den enda som visste en hel del om mig.  Jag trodde att du va den enda, som förstog mig. Men jag hade fel, det var inte du som förstog mig, det var några andra..

bästavän, är du kvar där ute någonstans?

skriver mer imorgon, hinner inte nu...